Vanilla Sky

Det är verk som Vanilla Sky som kan förändra en människas liv.










:)

Off to get "The fountain head"!


Update: 20 minuter senare
"The fountain head" is now ordered!

Och förresten, såhär långt har jag kommit än så länge:



It's a start :)

I'm flying!

Flera händelser de senaste dagarna är väl värda att nämna. En av dessa var när Manuel och Viktor fick mig att inse att gravitation är en mental vanföreställning. Detta skedde när grabbarna fick för sig att hoppa upp och ta tag i en mycket hög kant och dra sig upp över den, något jag inte trodde jag skulle fixa. Första hoppet var jag 20 cm ifrån kanten, och ändå hade jag inbillat mig att jag gjort mitt yttersta. Sissådär 5 hopp senare hade jag kanten i mitt grepp! Woooh! Jag krossade helt enkelt en limiting belief jag hade gällande min egen fysiska kapacitet.

<---- Jag

Vidare har alla miljoner pärlor dykt upp med posten nu. De är (nästan) fånigt många! Två av sjuttiotvå plattor lagda hittills, tempot lär öka. :)

Och det är dags att ta farväl av vissa saker från det förflutna, hur kära de än har varit. Inte helt lätt, men i längden det enda rätta (det är coolt att ha med kryptiska grejor i bloggar som kan betyda precis vad som helst, ifall du inte visste alltså).

En morgondag stundar, och vem fan vet vad den för med sig. Det är bara att välja en färdriktning, och anpassa sig efter vinden. (metafor!)

Ajuste, jag, Manuel och Viktor har bestämt oss för att dra iväg på en resa över världen tillsammans nästa höst. Perfekt för mig som ju har möjlighet att jobba ihop en hel HÖG med pengar tills dess. Yeah!

Jag och Dani började vårt Mega Man-Marathon igår. Vi hann med att spela igenom och klara 1:an, 2:an OCH 3:an. Det är nästan så man blir lite stolt över oss. Och det är bara att konstatera förresten; inte ens de svåraste banorna på någon av de Mega Man-spel vi kört hittills är ens lika svår som den lättaste banan jag hittills kört i Mega Man 9. Fyran är det dags för ikväll!

Ett viktigt projekt återstår, och det är att göra träning till en vardagsgrej.

Livet är precis så bra som jag vill att det ska vara, nu jävlar!

Bulbasaur -> Venusaur

Vaknade med lite av en känsla av tomhet i morse. Kände det lite som att jag inte visste vad poängen med något var. Jag brukar inte känna så särskilt ofta, och jag vet att det går över. Lite apati är aldrig fel, haha! Det höll i sig i någon timme eller så, promenaden med Texas piggade upp.

Vad konstigt det kan bli när man släpper alla sina gamla föreställningar om att man måste göra det och det och det, och inser att det inte finns några måsten alls. Allt handlar om vad man själv vill, och jag har börjat inse det nu. Lite av bi-effekten av det är ju att man kan få en liten släng av "whatever", men faktum kvarstår: jag har som roligast när jag genomför något. Apropå det förresten:

Jag och några av grabbarna ska ju hyra en stuga i lysingsbadet i mitten av november! Satan vad kul det ska bli! Grabbighet, öl, brädspel, tv-spel, god mat, goda vänners lag; conditions are perfect for a weekend of full awesomeness! Miljöombytet innefattandes en rymlig stuga med havsutsikt lär ju knappast göra saken sämre, även om vi antagligen inte kommer att sola eller bada särskilt mycket. Haha, nu kom jag på att jag ska fanimej doppa mig minst en gång den helgen! :D

Kommande helgens festplaner är lite luddiga. Var först tänkt att bli en korridorsfest i Linköping med Tomas, men den festen verkar utebli. Lite synd eftersom jag såg fram emot det, men Katta har snackat om fest hos henne. Å andra sidan vill Viktor och Manuel hitta på något, och den kombinationen kan heller aldrig slå fel! Så det är knappast synd om mig, det finns alla tillfällen i världen att ha hur kul som helst.

Ska iofs börja lördagen med högskoleprov, det ska bli "intressant", haha!


Bulbasaur, arketypen för min mentala bild av uttrycket Pokémon. Hade en väldigt intensiv Pokémon-period, så jag kan nog fortfarande säga namnet på vilken av de 150 första som helst. Min favorit är ändå Bulbasaur, en groda med en lök på ryggen. När han utvecklas gör även löken det, så att den blir till en hel utslagen blomma när han är på sin högsta nivå; Venusaur.

Pokémon-spelen är roliga spel, ska fanimej börja spela det igen framöver. :)

Nej, det börjar bli dags att ta tag i saker och ting, göra något kul! :D

Åtvidsdagen

Sitter här med en kall cola, kvällen är inte så långt liden, och jag har en Texas vid mina fötter. Han ligger och tar det lugnt, halvsover. Det är inte utan anledning han har fått smeknamnet "little Buddha".

Kom precis tillbaka från gymmet. Kvällens pass var knappast det bästa i världshistorien, fast jag är helnöjd med att jag gick dit och körde lite rygg. Dels för miljöombytet, och dels för att skapa mig en ny vana. Jag har fortfarande inte bestämt mig för ifall jag vill ha en rippad kropp eller bara vara allmänt välmående. Det beslutet känner jag ingen större brådska inför, "varför" är mycket viktigare än "hur".

Var ledig igår, och det är fascinerande att se vad man väljer att göra när man har en hel dag att lägga oavkortat precis som man vill. I det här fallet började dagen med att sova till tio, hoppa in i bilen mot åtvid med Tobbe, för att sedan spontan-hälsa på mamma vid elva-tiden. Tur att hon jobbade kväll igår, så att hon var hemma.

Jag och Manuel fortsatte med att promenera genom hela Åtvid. Typ. Vi fokuserade på elljusspåret, min favoritpromenad-sträcka när jag är där. Har förresten kommit fram till att åtvidabergs elljusspår är en av mina favoritplatser. Det var ju trots allt här jag på helt eget initiativ gjorde något åt min urkassa kondition vid 14-årsåldern. Jag vet än idag inte riktigt vad det var som drev mig till att börja träna, men jag är väldigt glad att jag gjorde det.

För mig är elljusspåret en symbol för att ta kontroll över sitt liv.

Åkte förbi farsan och hans fru en sväng, där Texas fick brottas med Ulrik och Wilmer. Blev även bjuden på käk (potatis, spenat och falukorv). Var många år sen jag åt det senast. Det känns som en väldigt konstig blandning på något sätt; falukorv och spenat. Fast det funkar ju bra.

Utöver det utomordentliga sällskapet hos Erik på kvällen var temat TVÅ saker: plastpärlor och Mega Man 9. Jag får återkomma med vad jag menar med plastpärlorna, for now är det nog att säga att vi beställde över 120 000 pärlor för närmare 1 300 spänn. Stort projekt på gång. :)

Mega Man 9. Oh man vilket spel. Jag är har spelat de gamla spelen i nästan 20 års tid nu, så jag anser mig vara en ganska skicklig spelare vid det här laget. MEN! Fyfan vad svårt det är! Det var bara med massor möda och enormt besvär jag klarade av två banor på den ansenliga stund jag lade på spelet! Dock kommer man inte ifrån att tillfredställelsen av att faktiskt klara en bana är desto större när man väl lyckas. Och musiken låter som den ska och ännu mer! :)

Intressant att se hur man reagerar mentalt när man kör något som kräver så stor koncentration och minsta brist på detta leder till att Mega Man dör med en gång! Jag måste ha dött uppåt 30 gånger på Tornado Mans bana, och varje omgång tar det någon minut att komma fram till platsen där det är så svårt att man faktiskt dör. Att vråla till av frustration, göra yviga upprörda gester, och svära rent allmänt var inslag i så gott som varje "död", men efter att ha rest mig upp, gått några meter och svalkat mig lite satte jag mig igen, helt säker på att "den här gången kommer jag klara det". :)

Haha, Texas ligger och gnäller vid mina fötter, dags att gå en promenad med honom nu.
So long, sucker!