Magnus är stark

Yesyesyes, Doom-plattan har varit klar sedan länge, men först nu tar jag mig för att lägga ut resultatet här på bloggen. Kolla bara!




















Jag fick frågan om hur lång tid det har tagit att göra den här, och svaret är: ganska lång tid. Här kommer lite "fakta":
Total storlek (utan ram): 128 x 111 cm
Totalt antal pärlor: 56 832
Total tid: Ca 60 timmar

Bilden består av 72 mindre rutor, och varje ruta har i snitt tagit cirka 40 minuter att lägga (48 timmar totalt), sen har jag fått stryka ihop, göra om cirka 8 av rutorna för att jag strykt sönder dem, byggt en ram, limmat dit pärlorna på ramen osv.

För att inte tala om arbetet med att framställa en ritning och beställa hem passande pärlor. Räkna med typ 60 timmar, utspridda över tre månaders tid. :)

Ja, jag är en nörd.

--

Magnus Samuelsson förresten, vilken kille! Kolla här när han bryter armen av den störste karl jag sett. Klippet är från 1995, och den första killen man ser är inte Magnus, utan killen han möter.

Nedless to say; hålen är borrade.

Borrhål och Benjamin Button

Att borra hål i väggar kan antingen vara väldigt tillfredställande eller hopplöst frustrerande. Det gläder mig verkligen att det var förvånande lätt (och alltså tillfredställande) att borra de nödvändiga hålen för att få upp badrumsspegel och "medicinskåp", men att det är helt omöjligt att få till hålen för min DOOM-tavla är mindre kul.

Jag kände det innan jag tog fram borrmaskinen. Jag tänkte "antingen har jag inom en kvart satt upp min tavla och fått en riktigt nice utsmyckning på väggen, eller också, och det här är dessvärre mer troligt, så kommer hålen inte att komma tillräckligt djupt innan det tar stopp och jag har istället tre fula hål i väggen."

Alternativ nummer 2 blev fallet. Men jag tror det beror på den skräpbilliga borrmaskinen och möjligen fel typ av borr. Jag ska tamejfan köpa en riktig borrmaskin, för det är samma visa i varenda lägenhet. Vissa väggar går hur lätt som helst, andra är omöjliga.


Kollade runt lite på olika forum, och så dök tips på den här upp. Det som gör det roligt (och notera att jag använder uttrycket "roligt" väldigt lösaktigt här) är att det är exakt samma modell som min hantverkarförebild Peter har. Inte särskilt dyr heller. :)

Förresten sjukt hög manlighetsfaktor att snacka om borrmaskiner (i det här fallet borrhammare) i bloggen. Jag har inte bestämt mig för om det är manligt på ett bra eller dåligt sätt ännu.

En minus-eloge till SF:s hemsida förresten, för att den aldrig funkar som den ska. Antingen tar den en kvart att ladda, eller så "går det inte att boka biljetter för tillfället". :( It won't stop me though, på lördag blire bio! "The Curious Case of Benjamin Button"!

Idag har jag ingen vän. ;)

Inredning & Dani

Tåget var försenat med en timme imorse, men jag kom till slut fram till Frösunda, där Eniros huvudkontor ligger. Det var en väldigt intressant dag, jag får mer och mer ansvar inom mitt område och det är också en väldigt rolig form av ansvar. Precis inom det jag är intresserad av. :)

Och lägenheten ja, killen som bodde där innan gjorde inget vidare jobb vid flyttstädningen, och jäklar vad nedgångna vissa av grejorna är. Men det gör mig ingenting, det ger mig en utmärkt ursäkt att byta ut till grejor som jag själv verkligen trivs med. Det slog mig också igår kväll att just det här med att uppgradera saker, göra dom så bra det bara går, det är något jag älskar, speciellt när jag känner att jag kan göra det bra och att personen som ska ha det uppskattar det. I det här fallet är den uppskattande personen jag, så jag kan vara säker på att mitt slit är värt besväret. ;)

Jag tänker ha en dagens vän även idag, denna gång är det Dani som står i rampljuset! Jag är ganska säker på att jag första gången träffade Dani när jag gick i fyran, och vi spelade i samma orkester i några månader. Vi var båda fiolspelande gossar. Därefter såg vi inte varandra särskilt mycket förrän jag gick i gymnasiet, men då blev vi the golden friends of awesome wonder!

Dani förtjänar en rejäl hög med uppskattning (eller avhyvlingar?) för att han fått mig att bli den jag är idag.

Hans hem är än idag lika mycket av en avkopplande tillflyktsort som den var under mina teenage angst-år. :) Faktiskt mera nu rentav.

Jag älskar mitt liv

Mer nu än någonsin tidigare.

Jag känner en starkare klarhet i vad det är jag vill för varje dag som går. När jag vaknade imorse (läs: klockan 14) hade jag inte en aning om att när kvällen kom skulle jag ha fått ett kontrakt på en skitbra lägenhet mitt i centrum, rymlig och med riktigt bra (låg) hyra. Får dessutom första månaden hyresfri och det bara känns så sjukt bra.

Jag har aldrig upplevt en så stark känsla av riktning i mitt liv som just nu.

Dagens vän är för övrigt Manuel, en vapendragare som har visat sig vara en av mina absolut mest tillförlitliga. Det var faktiskt på en fest i Åtvidaberg sommaren 2002 som vi verkligen blev nära vänner på riktigt, och det har utvecklats mer och mer sen dess.

Vi kommer praktiskt taget att bli grannar när jag flyttar in i nya lägenheten. :)

A Salute to you Manuel, du fagre karl (se bara på den stiliga zebrahatten)!