Flera händelser de senaste dagarna är väl värda att nämna. En av dessa var när Manuel och Viktor fick mig att inse att gravitation är en mental vanföreställning. Detta skedde när grabbarna fick för sig att hoppa upp och ta tag i en mycket hög kant och dra sig upp över den, något jag inte trodde jag skulle fixa. Första hoppet var jag 20 cm ifrån kanten, och ändå hade jag inbillat mig att jag gjort mitt yttersta. Sissådär 5 hopp senare hade jag kanten i mitt grepp! Woooh! Jag krossade helt enkelt en limiting belief jag hade gällande min egen fysiska kapacitet.
<---- Jag
Vidare har alla miljoner pärlor dykt upp med posten nu. De är (nästan) fånigt många! Två av sjuttiotvå plattor lagda hittills, tempot lär öka. :)
Och det är dags att ta farväl av vissa saker från det förflutna, hur kära de än har varit. Inte helt lätt, men i längden det enda rätta (det är coolt att ha med kryptiska grejor i bloggar som kan betyda precis vad som helst, ifall du inte visste alltså).
En morgondag stundar, och vem fan vet vad den för med sig. Det är bara att välja en färdriktning, och anpassa sig efter vinden. (metafor!)
Ajuste, jag, Manuel och Viktor har bestämt oss för att dra iväg på en resa över världen tillsammans nästa höst. Perfekt för mig som ju har möjlighet att jobba ihop en hel HÖG med pengar tills dess. Yeah!
Jag och Dani började vårt Mega Man-Marathon igår. Vi hann med att spela igenom och klara 1:an, 2:an OCH 3:an. Det är nästan så man blir lite stolt över oss. Och det är bara att konstatera förresten; inte ens de svåraste banorna på någon av de Mega Man-spel vi kört hittills är ens lika svår som den lättaste banan jag hittills kört i Mega Man 9. Fyran är det dags för ikväll!
Ett viktigt projekt återstår, och det är att göra träning till en vardagsgrej.
Livet är precis så bra som jag vill att det ska vara, nu jävlar!
måndag 27 oktober 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
way to go mr e!
We pawned this game man! Damn that Doctor Willy! We'll get him next time!
Skicka en kommentar